långa samtal med vänner och bekanta.
jag vet fortfarande inte vad som är fram och vad som är bak.
på mitt liv.
tar ojämna kliv.
ovissheten spökar med mig.
jag skakar galler i ensamhetens bur.

meningen med allt.
är inte längre.
självklar.
som den var.
när jag bar.
en trygghet i min själ.

många underbara människor.
stöttar, pratar, hjälper.
ingenting.
eftersom jag är förblindad och skrämd.
av känslan i mitt bröst.

jag känner mig så fruktansvärt liten.
i den stora, stora världen.

jag är helt själv.