hur tystnaden, stillheten

blir en storm

en tromb i det hål

som är jag

har du sett det i mina ögon

du ber mig att inte se bort

och sedan att vika

med blicken

och jag är så trött

på att avvakta, akta

vill inte skada men

jag ser ingen leva utan

och när familj är ett minnestöcken

tar jag hans hand,

försöker få honom att känna

den är som min egen