Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till en poet jag en gång kände.


Du skrek på mig
som om jag vore vacker

Jag älskar dig på avstånd
viskade jag tyst

Signalen blev ett
tydligt ljud

Och orden allt för många

Jag ska bevara
våran hemlighet

Trots att det är meningslöst

En poet ska vandra ensam
sa du,


och gick.




Fri vers av Katja-
Läst 978 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2007-05-12 11:44



Bookmark and Share

  MinnaSofia
så bra.... den blir bokmärkt =)
2008-07-06

    ej medlem längre
älskade denna. den hade allt
2008-06-08

  Glitteringly
Jag gillar verkligen ditt sätt att skriva, det fångar mig :) Tack!
2008-02-17

  poesi pplot
Bra!
Jag känner hur mitt sinne färdas åter till Uppsala och ett poesisällskap jag var med i där.
Tack för dikten och minnesstunden =)
2007-06-04

  Filip Broström
Fantastisk konstpaus i slutet. Ledsamt. Vet inte om jag ska hylla eller bara fälla en tår över en poet som försvann och gå.
2007-05-16

  Katariiina
\"och gick\"
Det känns i magen.
2007-05-16

  Ronny Berk
om poeten ska vandra ensam kan orden aldrig bli för många...
2007-05-12
  > Nästa text
< Föregående

Katja-
Katja-