jag ville vara en bland er

och kunna visa upp ett liv

som matchade era dagar

ni kunde få veckla ut

silkespappret runt

mitt jäktade leende

och all tacksamhet,

som skylde otillräckligheten

men det gapade så tomt

och i den tomheten rymdes

så lite av mig och kärlek,

den kärleken som

prestationen kunde köpa

skavde förljuget

och jag tvingades släppa,

tillslut släppte jag er

familj och förväntningar

fick rinna ur mina händer

helt till slut för det var

det enda sättet

för mig, jag talar om mig nu

jag har simmat för att

rädda mitt liv

sedan dess,

för att ge det ett värde

jag tror att jag närmar mig

rätt stränder nu

och ibland vill jag säga till er

att ni inte vet vem jag är

när ni tror att det är

jag som är vilse