Du Mattias, käraste Mattias. Vet inte hur många dagar jag tänkt på dig efter vårt möte. Hur många dagar mitt hjärta bultat för dig. Nätter då jag gråtit av saknaden efter dig, snår har växt upp mellan oss fallit ner öppnat sig..Somliga stunder har vår kontakt varit än mer intensiv medan det ibland varit helt tyst. Då du fann henne kände jag hur mitt liv höll på att rasa samman, likt ett ömtåligt korthus och ömtålig är jag. Självklart ville jag inget annat än att veta att du var lycklig men längtan, saknaden efter din fysiska uppenbarelse bredvid mig kändes stundtals så stark att jag ville ta fram dina sända brev, dofta på dem känna närheten av dig som jag inte visste om jag någonsin mer skulle få se. Nu på den senaste tiden har vår kontakt varit stark, elektrisk och liksom magisk.

Idag skrev du till mig och berättade om ditt trassliga kärleksliv, hur sårad du hade blivit under dess gång och att det troligen var nära att ske ett uppbrott..Du frågade mig om jag ville träffa dig igen om det tog slut mellan dig och henne.Du sa att vi skulle göra oss så bra tillsammans, att jag var den du drömde om och att du tänkte på vad som skett mellan oss. Vi pratade om vad som skett mellan oss då vi sågs, vad vi skulle vilja ändra på och vad vi ville skulle ske. En hoppfull förväntan som jag knappt ens vågar erkänna för mig själv infann sig i mitt bröst och hela jag fylldes av en salig värme som skulle kunan värma upp den kallaste av vinternätter.


Jag har älskat dig, kommer förmodligen alltid att göra det. I vilket fall som helst så intar du en speciell plats i mitt hjärta dit ingen annan utom dit har åtkomst till. Men jag måste bekänna att jag är lite rädd. Jag har aldrig känt så här för någon individ någonsin och jag skulle njuta så av att ha dig vid min sida men jag vill vara säker på att du menar vad du skriver till mig.

Du är en vackraste människan som vandrar på denna jord, har det mest underbara öppna hjärta man kan tänka sig och i din famn vill jag somna, vakna. Det är dina ögon jag vill se det första jag gör en solig morgonen, dina förföriska läppar som jag vill kyssa och din röst jag vill höra smeksamt viska i mitt öra \"Sara, älskling jag är här bredvid dig..du behöver inte vara rädd. Aldrig någonsin\".

Så frågan är vad jag ska göra..I ett år har jag stått här och väntat på dig, självklart inte slutat leva även om det då och då har känts så. Jag vill bli bortburen i dina armar över kullen, genom skogen och bort emot horisonten och den vidsträckta stranden. Där skulle vi två kasta av oss kläderna, skratta som bara vi kan..Hade jag fått se dig igen om jag verkligen visste att sanningen var att du ville ha mig så skulle jag hoppa av lycka..mina ögon skulle tårfyllas så som de gjorde idag då du talade om hur mycket du tänkte på våra speciella kyssar vid de små röda stugorna. Jag vill ha dig, men vet inte hurpass lång tid jag isåfall får vänta..Vet inte om jag vågar släppa in någon annan individ i mitt liv under tiden, tänk om ditt förhållande då splittras och jag står där med en kille som älskar mig. Hur ska jag då göra? Då försvinner ju ännu en av våra chanser. Låter taskigt ja kanske rentav grymt att jag går här med en liten längtan om att ert förhållande ska ta ett slut..få se dig le av sann lycka igen. Hon har orsakat dig så mycket smärta, jag skulle aldrig ens tänka tanken att såra dig.
Du är min dröm, drömmen som överstiger all annan skönhet i världen.
Underbara, söta du:)