Jag tvekar
så länge det går
skakar tyst i mig
tar sen orden i munnen
trots att jag vet
att det är citat
ur dina mardrömmar
hoppas
att någon sorts placeboeffekt
av min desillusionsmedicin
ska göra underverk
men bränner tungan
rycker till
som av en elektrisk stöt
spottar ut
kladdar ner
inser
att det inte är någon idé
att försöka torka upp
fläckar
som aldrig kan försvinna ändå

går bort
släcker ljuset istället
och omfamnar mörkret
där du känns
men inte längre finns