Jag vill vandra längs smala gränder
bland förfallna hus och stängda fik
Och när regnet faller och inte en själ är ute
ska jag dra min fingertoppar mot deras sträva skal
och förvandla mig likt en kameleont

Trots det tak av mörka moln som döljer min väg
så möts jag av en lätt sommarbris som bränner min hud
Och tårarna från skyn som färgar mitt linne,
de betyder inte längre någonting
för de sköljer bort sorgernas ansikte

På gatans alla kullerstenar står jag med utsträckta armar
Och snurrar runt till musiken i mitt huvud
Himlens mörker skingrar sig till dansen och ljuset tränger fram
En solstråle på mitt leende bländar alla smutsiga fönster
Och väcker människorna till liv

En dörr öppnas
Och jag vandrar vidare i min värld