jag tror att någonstans inom mig
finns ett fel
en gömd saknad
given i födelsens första sekund

redan då grät jag
för mig själv
och stundtals jag tvingat
tårar att rulla över

idag jag behöver dem
för att härda ut

jag kräver dem
för att vidare leva

med handen över hjärtat
jag känner vemod
och bristen på tålamod
väller nu över kant

jag sinar inom
otålig
likt skärgårdssand
river 

suddig är all tillit
förlorat är mitt tålamod
ofta jag saknar
ork

och någonstans inom mig

jag vet

varför