Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Äntligen. Dö, zahir, dö. Du är världens underbaraste, men det skiter jag i.


Jag andas ensam igen

Jag är äntligen lösgjord
från den omöjliga kärleken

Skrek mig loss

Tårar är vatten
den universella upplösaren

Och lägger du dig i hennes händer
så är jag glad att slippa osäkerheten

min kärlek vandrar vidare nu
och minnen bleknar med tiden




Fri vers av Glitteringly
Läst 558 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2007-05-19 13:22



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Glitteringly
Glitteringly