Det luktar sommarkänslor
från våra hår och ögon
vi går emot lyckan igen
men numera
är jag svartklädd
och har rispor på
vänstra handleden

emo skulle en del säga

jag bränner mig i solen
det är lyckan som bränner
rakt emot mina tyngdaxlar
skön känsla såhär i maj ändå.

Risporna mot min
vänstra handled
försöker jag läka
även fast jag tror
att jag kommer få
ärr och vet att
jag kommer vara
märkt för livet

jag döljer inget för
de som är med mig
för de vet redan om
vad jag gjorde under
paniknattsonsdagen
och jag får helt enkelt
stå rakryggad för vad
jag gjort mot mig själv
och jag ska göra det.

Vi trampar på längs
kurvvägen och jag känner
mig lite falsk bland lyckan
för jag är svartklädd
har vinterblek hy
och flera olycksrispor

emo skulle en del säga

jag blundar bort solen
några få svarta sekunder
återfår tårarna på kinden
och rakbladet i handen

(men bara på låtsas)

jag stannar upp min
svarta promenad
i mitt egentligen så ljusa liv
och skriker inombords

(fast bara på låtsas
för jag är lycklig nu)

men emo skulle en del ändå säga.