Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Den här dikten skrev jag när jag var 12 år gammal! Min Farbror hade precis gått bort i en helvetiskt jobbig sjukdom som alla i vår familj led av. Jag hade tårar i ögonen och satte mej ner en kväll och skrev detta endast 12 år gammal!!!


En stor saknad!

En oerhörd tystnad
en saknad så stor
ett evigt mörker
det är i himlen du bor

Du tröstade mej när jag sörjde
du spred glädje och hopp
du var alltid glad och trevlig
jag har intalat mej att du bara rest bort

jag tänker ofta \"var du tvungen att gå\"
jag funderar så mycket
när jag vid din gravsten brukar stå

En ängel hämtade upp dej
du behövde inte längre vara kvar
du slapp allt lidande
din uppgift på jorden var klar!




Fri vers av Mattias Arvidsson
Läst 383 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-05-22 20:05



Bookmark and Share


  Mangal VIP
Läser igen o förundras över hur närvarande o klok en tolvåring kan vara. Och kärleksfull.
2009-06-29

  Mangal VIP
Underbar!
2007-05-22

    Bodil Sandberg
En jätte jättefin dikt!!!!!
2007-05-22
  > Nästa text
< Föregående

Mattias Arvidsson
Mattias Arvidsson