Jag vet inte om någon förstår hur ont det kan göra att andas,

när mitt hjärta slår för jag tänker på honom

Hans frånvaro skapar all förvirring och jag vet inte längre om jag orkar

att bli upphöjd till skyarna när han tänker på mig

Jag ger det tid...

för hans ord föder mig, hans röst är fulländad.

hans smekningar är den största njutning

Ja, jag ger det tid medan jag faller över kanten och bryter min fot så jag inte kan gå

För jag kan inte gå...vare sig med hel eller trasig fot

Jag vill inte gå

Jag har vandrat genom lidande och glädje, samlat kunskap och utvecklats

men han...han raderar mitt minne och han äter min själ.

På avstånd vi åtrår för att kunna möta varandra

så jag gråter mina tårar i ensamhet när jag kramar min kudde om natten

\"Flicka, du som är så stark. Gå med huvudet högt!!\"

Ja, i livet jag är så stark, gjuten i betong och säker i ord

men det är svårt att springa fort med en kniv i hjärtat

och det är svårt när signalerna gått i strejk

Ja, jag är stark..

Kan jag ge upp den största känslan jag någonsin känt?

Kan jag ge upp att jag äntligen funnit mitt hem?

Där jag aldrig varit så hel

Här jag aldrig varit så svag