Sentimental, kalla mig det
Jag är bara godtrogen och naiv
Jag ser på världen som ett paradis
Så blåögd som jag är
Jag saknar det som varit
Jag sörjer inte det som kommer

Barnslig, med glädjen i behåll
Hur kan jag bete mig så
I ett övergivet land
Där ingen annan vågar leva
Jag sörjer inte det som varit
Jag saknar bara det som kommer

Hur kan jag nedlåta mig att sjunga
Att överrösta den sista lilla sångfågeln
Hur kan jag dansa över ängen
När inget gräs finns kvar
Jag vill bara leva
Så blåögd som jag är
Jag beter mig som ett barn
Allt blir så mycket lättare då
Jag saknar det som varit
Jag sörjer ingenting