sök henne
i den stilla skogstjärnens blanka yta
där hon är
efter livets språngmarsch genom ändlösa labyrinter
trädens grenar river djupa sår i barnahuden
som jäktad irrar genom gångarna
återvändsgränder där huvud dunkas
i ogenomtränglig sten
luften som pressas genom strupen
ohörda skrik som ekar i fjärran
musklerna tvingas
att ta ett sista steg
och hoppet krossas
mot nya stenväggar

i den stilla skogstjärnens blanka yta
ser du allt som finns kvar