Jag grät inför dig igen
de fulaste av alla tårar
för du knuffade in mig
i mitt förflutna
det gör fruktansvärt ont.
Först försökte du
krama bort allt
men det går inte bara
att dra tillbaka mig
när jag väl är där
och jag kan fortfarande
känna hur du knuffar mig.
Jag gömde mig för dig
fast jag helst ville skrika:

\"Jag är skadad, kom ihåg det!\"

Men det gjorde jag inte
jag förklarade varför
jag grät tror jag
och det är otroligt vad bra
du egentligen förstår dig på mig.
Sen helade du mig med
dina omfamningar
och jag kände hur tur
jag har som har dig i mitt liv.

Fan vad jag älskar dig.