min tanke är trött
mitt hjärta är svagt
min hand pumpar krampaktigt blodet
för att ta mig genom dagen

du som fyllde min väg med vackra diamanter
ett frö såddes i mitt hjärta
att det fanns på riktigt
nu förgiftat av svek och brutna löften

mina knän har vikts
av öm beröring och svart sorg
förlorad har jag åtrått din starka skugga
likt sprucket glas jag tål inte mer

jag har förblindats av tårar
inget vackert finns nu kvar
blodig, hackad och krossad
jag nu fallit isär

du som fick mig att tro
på guldet och solens varma strålar
jag, en gudinna på din vilsna jord
du tvinnade mig runt din själ

du som vandrat i hela världen
vi skapade ett hem i varandras tankar
ett nät av kärlek, hopp och lögner
inatt min älskade stänger jag din dörr