Bergen bär himlen
och världen utgår
från minnena vi minns
medvetet

Alla är de grader
i personlighetens vinkel
det rationella urvalets kamp
mot självbevarelsens automatvapen
av förträngning

Emotionella skalv
inre rörelser
förkastningar i ytan
förskjuter sanningen
som osäkra kontinenter
bort från varandra
vidgar hav ur en blågapande mun
och jordskorpan spricker upp
längs tinningarna

Där emellan sjoken
rasar alla intryck in
ner i mörka klyftor
de begravs i underjorden
och smälts ned
till magma i vår kärna
genomgår metamorfoser
av det inre trycket
ombildar ständigt
självets massa

Bildar de bergskedjor
som exponerade i dagen
lever ständigt utsatta
för pickande näbbar
rafsande klor
ylande vindar och piskande regn
som samlar skavande floder
slipar våra knotor
strömlinjeformade
maler unika säregenheter
till standardiserat mjöl
som avindividualiserat
svävar i vindens riktning
bort genom tunn luft
så syrefattig
att den är otjänlig för andning
obrukbar för liv