Två älvor dansar i skogsbrynet
en morgon när dimman ligger lätt
Skogen viskar tyst sagor från svunnen tid
En fågel välkomnar morgonen
med sin klara röst.

Bland stubbar och fallna träd
smyger trollungarna lekandes,
skrattande så obekymrade,
omedvetna världen runt om sig

I ögonvrån kan man skymta skogsrået
hennes graciösa, nästan svävande gång
för att försvinna när man vänder blicken mot henne

Kilande fram och tillbaka på snabba fötter
kan man skymta alfernas kalufser
bland grässtrå och stammar
ständigt planerande nästa rackartyg

Älvorna dansar bort med dimman
till små silvertrumpeter och klockspel
den spröda musiken dör sakta ut
och kvar blir en violins sorgfyllda toner
ständigt blandad med forsens egna sång

Sittandes på en sten, krönt i en krona av björk
spelar han ut all den längtan och sorg han har...