Ett ögonblick
Fyra ord
Som etsat sig fast i mitt minne

”Lyssna” Rösten mjuk och gravt allvarlig
Rak och ärlig blick möter skeptisk grå under rynkade ögonbryn
”Hör du regnet?”

Jag står tyst, en smula dum,
Hör tonerna från flygeln
”Lyssna” Upprepar rösten.

Och då hör jag
I varje ton ekar klangen av en enskild droppe
Byggstenar till ljudet av regn som faller mot rutan
Jag blundar och ser vattnet bilda pölar på flygelns svarta lock
En förvriden spegelbild av verkligheten

Ett tag är det som om inget annat finns,
Tonerna och regnet
Som är ett men ändå inte


Jag nickar tyst
Förstår


Och när jag sedan kliver ut i spöregnet
Vilar ett leende på mina läppar.