Du är Dylan, du är Bowie.
Du är Lou Reed och du är The Beatles.
Men du kommer aldrig vara min.
Vurm, svärmeri, mani!
Jag vurmar för
Surrar runt
Svärmar för
Drömmer och fantiserar
Suckar och ler och blir alldeles, alldeles tokig av tankarna som
Surrar och brummar runt och i mitt huvud
En stenhäll några meter från en järnväg
Blonde on Blonde som soundtrack
till denna evighetsmaskin av
upprymd mani.
Har pippi på,
Dille på
Får fnatt på den envisa passion som klänger sig kvar
Hur mycket jag än försöker fiska efter distraktionsmoment
Lever i ett delirium av dåraktigt begär
Ensam med tanken rodnar jag
Något inom mig kämpar emot
Stretar och knegar och slåss
Mot denna febervåg som återkommer
upprepade gånger
Vid åsynen av trycksvärta på papper
kan den oförnuftiga tanken fatta greppet om det undermedvetnas ledstång
och finna sin rätta i fantasin om när orden skrevs.
Fingerspetsarna som dansade över tangentbordet.
Vilka tankar födde orden?
I vilka minnen grundade sig tankarna?
...
Vurm, svärmeri, mani!