Med guldlockar som skimrade av månen

fanns två ögon i mörkret som med eldens kraft skapade vår himmel

Med en vilja så stark och ett sinne så klart målades tavlor för den förlorade

Hon dansade livet och älskade själarna som brast

Såg djupare, mer och rädes ej något

Hennes porlande skratt var musik

Och hon såg och såg



Hon önskade sig livet men fick gå det en annan väg

Genom sin systers tankar såg hon människor, men som en blind aldrig riktigt vet

Med ett hjärta så stort kunde hon gått månens väg för att bli hel

Dock valde hon solen, att aldrig dansa dagen välkommen

Och mörkret valde henne med glatt lynne



Och hennes släta hud skulle aldrig få vidröras

Hennes ögon skulle aldrig få möta heta blickar

Hennes namn skulle inte få viskas till henne

Ingen skulle dra fingrarna genom hennes tjocka, lockiga hår

Ingen skulle se på henne som om hon vore det mest värdefullaste som fanns

Ingen skulle hålla henne i famnar och aldrig släppa

Ingen skulle få dansa henne trött och sjunga hennes hes

Ingen skulle få henne att skälva under berörningar

Hennes läppar skulle aldrig få tala eller mötas

Hennes glöd skulle aldrig bli sedd

Hennes hjärta skulle ingen få


Ingen kan få henne





För hon sade



Syster, jag ger Dig livet