en katt lapar mjölk ur gårdens brunn
där skogsrån ammat sina barn
i nattens mörker stryker vilda vittror runt knuten
på tunna spindelvävsben

i bäcken hästen och mannen, spelar tillsammans
visor att döda och gå i döden för
där sitter älvor och lyssnar med öron
fulla av gammalt bindvävsdamm

en fisk fäller ut armarna och fångar en lärka
i den förlösande stunden föds ett knytt
barn av hav och himmel
men tillhörande ingetdera

jag tror skuggorna i skogen tillhör en gammal tid
en förlorad tid med berg med höga berg
där skogsråt gömmer sin natt
och älvorna sin bleka dag