Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag tror inte att hon känner igen sig själv i den här dikten. Men om, har jag ändå inget att säga (just nu)


De eftermiddagarna som var som spunnet socker


Det var skratt
de där eftermiddagarna
då vi fick för oss
att vi var bästa vänner
och skulle dela allt.

Vi pysslade
och skrattade tills vi skrek
och diskuterade
den där killen,
du vet,
hennes nya span.

Och jag kommer fortfarande ihåg
hennes äckliga oboysmet
som egentligen bara
smakade choklad och socker

Men det var väl socker då
Livet
var som spunnet sockervadd
Det fanns inga moln
på våran himmel
ingen insekt
på våran vindruta

Det var liksom vi
vi skrattade
och vi gjorde sådana saker
som man bara gör
när man är
med varandra.




Fri vers av Noyle
Läst 526 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-06-13 20:40



Bookmark and Share


    Caprice <3,
Härlig dikt. Man kan känna igen sig i den där situationen.
Om ändå inte ordet \"svek\" hade existerat.
Bra skrivet! Bravo! :)
2007-08-03

  Elvira.L
Bra! Alla vill väl ha en sån bästis...men i dikten låter det som om du inte har kvar henne. Vad vet jag...hm...bra skrivet iaf ;)
2007-06-14

  Jan Linderoth
Att ha den där bästisen i tolv-trettonårsåldern ger livet den krydda som behövs. Du skildrar det bra.Radera inte!
2007-06-13

  prinscess VIP
den här var bra skriven som att ha barnasinnet kvar
2007-06-13
  > Nästa text
< Föregående

Noyle