Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ytterligare en gammal text med \"Camilla-tema\". Hädanefter blir det texter med ett annat tema och det är ett ännu jobbigare tema vilket jag inte trodde var möjligt! ;-/ Skriven 14:e april 2005:


Hata mig

Trots din egen utsago så känner du ändå något för mig: hat.
Jag önskar jag kunde börja om våran saga från början.
Det förstås, jag skulle behöva få veta hur jag sårat dig.
Du vet mycket väl hur du har sårat mig. Du är den bästa
jag har träffat. Om du ändå brutit tystnaden någon gång,
för vi litade på varandra och aldrig förr tror jag det har
hänt oss. Lägg inte ännu ett trä på flamman. Den kan bli
mig övermäktig och sluka allt i dess väg. Lägg inte på.

Hata mig. Hata mig lika starkt som jag älskar dig. Så länge
du hatar mig är jag oförglömlig. Mitt mörker är djupare
begravt inom mig än ditt mörker. Så svartsjuk du var,
så avundsjuk jag var och svartsjuk. En av oss kanske var
bara sjuk. Att höra någon skrika av smärta är inte
samma som att se någon skrika av smärta. Blunda,
är mitt goda råd. Var god sluta orsaka smärtan. Förut ville
jag bara vi skulle vara vänner, nu ber jag dig att hata mig.
Mer än vad du redan gör, om du förmår. Jag tror på dig.




Fri vers av Mattias LTC
Läst 1098 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-06-17 22:18



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mattias LTC

Mina favoriter
efter mitt självmord