Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

någonting, och det kittlar

 

så jag lägger mig till ro nu

och ruvar att du älskar mig mer

 

och du förflyttar dig hes

men kommer alltid tillbaka hem

 

det är någonting i luften

den här sommaren,

någonting i våra blodkärl

och det kittlar

 

och den simpla förklaringen,

den rara, den är

inte hela saken med varför

 

vi pressar oss mot varandra som

ville vi dela puls, vi knyter

våra mjuka lasson

 

vi bygger bo

 

vi älskar




Fri vers av molly crayons
Läst 310 gånger
Publicerad 2007-06-19 19:54



Bookmark and Share


  Saga-Sofia
Ja, det är något i dina dikter som drar mig till dem. Så har det alltid varit. Svårt att sätta ordet på vad, men jag tycker så mycket om dem.

Men en sak som jag tänkt på är att dikterna ofta är \"könlösa\", det är svårt att säga om den som håller i pennan är man eller kvinna. De är skrivna av en människa, som känner, lever och är. Det gillar jag. Och den här lilla pärlan är fantastisk, tycker jag.

\"vi pressar oss mot varandra som

ville vi dela puls, vi knyter

våra mjuka lasson



vi bygger bo\"

Precis så upplever jag att det är att älska. Man vill komma så nära att man vill bli ett, själsligt som kroppsligt. I sin mest extrema form kan det nästan te sig en smula kannibaliskt, groteskt, whatever. Byta hud. Dofter. Vätskor. Och puls.

Som att vila hos någon då.
Som en människa, upphöjd i två.

Kärlek!

/Sofia
2007-06-20
  > Nästa text
< Föregående

molly crayons
molly crayons