Månaderna faller som jag faller i fyllan och villan. Helgerna ligger på repeat och vardagarna följer efter. Dataskärmsbestrålning och leverskador bryr jag mig inte om för jag är så rock n roll för jag är så rock för jag är så rebell baby ...




jag dricker upp
men glaset är tomt

det är nog så
eftersom jag fyller toalettstolen
med vakuum
senare på natten

det skaver obehagligt
det skaver obegripligt

jag slår mig lite för ofta har jag upptäckt
varje söndag eller lördag blir ett nytt rekord
i ångestrelaterad skada

fast jag saknar visst botten

så jag fortsätter falla
medan jag letar magiska ord
men de flesta faller betydelselöst ur mina händer

ingenting ändrar någonting

för mig


sitter något fast
i hud
fäster fast
i min
sliter av
i all hast
tappar jag kontroll

men vad spelar det för roll
när ingenting någonsin spelade roll

jag spelade clown
jag spelade knappast någon som sätter hjärtan i brand iallafall


jag drömmer om resan nu

mot landet i söder
mot något annat
mot gräset under mina fötter
och jorden mellan mina tår

jag drömmer om resan

ja, söderut
mot festivalen i annat land

färgen röd skriker åt mig
kallar mig

hem


jag tänker på fröken Madigan-
hon är där borta nu
på andra sidan
ett världshav bort

horisonten är densamma
och jag virvlar vidare

mot ett bättre slut

mot ett bättre slut