snö smälter utanför

andetag från sovrummet

televisionen viskar sina bilder

till ögon som knappt talar längre


det är en långsam väntan

på allt som ska leva igen


ett rop på hjälp

sedan tystnad

och hon ser något som vi inte ser

till synes omedveten

att vi är där


och utanför fönstret

sjunger vårfåglar

likt ljus i utkanten av mörker


att livet känns som mest

när någon dör