Poesi,
det är när varje ord darrar av innehåll
när verserna liksom flyter över det vita papperet
och varje bokstav blir ett universum

Det är inte poesi,
när orden inte utmanar det etablerade
när verserna skrivs med bläck istället för med blod och tårar
eller när det inte längre är livsfarligt

Poet, är den som poetar, dvs livet frambringar och som med orden arbetar
som skriver dikt och lyrik, försänkt i tankfullhet, omgärdad av mystik

Poet, är inte den som fått ge ut en bok, som får betalt för sitt ok
inte heller den som kan orera från scen, en utspökad clown på osäkra ben

Poesi tillhör inte poeten
den tillhör dig och mig
och evigheten
ingen kan äga orden
ägandet är redan upplöst i språket
som aska spridd över jorden

Poesi är poetens livlina
räddningen från en själv
källan kan aldrig sina
en resa i känslor och år
poesins väg går genom poesin
kartan ritas där du går

Vi kastas mot bokstävernas vassa kanter
i hopp om någon slags försoning,
i språket
i oss själva
för att komma hem hit, igen

Medan poesins drabanter,
förespråkar bokstavskloning
av språket
av det vi vill lämna
till litteraturhistorien


Ja vad är väl poesin, annat än en dröm om något annat,
vad är väl vi, utan poesin, som en fri, zon, att födas i
vad är språket, utan dess radikala revolutionär
livsfarlig, ja det är just vad poesin är!