Mot intet...

 

Om du ber mig

skall jag stanna

om inte - går jag

mot min egen undergång

mot intet - intet alls

 

utan förlåtelse

utan nåd

skall jag ruttna och blåsa bort

som ett sorgestoft i ödets vind

 

 

 

Bs-07

Fri vers av Bodil Sandberg
Läst 339 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2007-06-27 19:19

Skriv ut
Spara som PDF

Maria Malm Vackert sorgepoetat. 2007-07-01

Bengt Vacker och sorglig. Även i det vackraste glas kan det finnas smuts i champagnen. 2007-06-28

Sunlight Ödesmättat tungt, men ändå med viss sötma i det sorgliga smärtsamma. Slutraden \"som ett sorgestoft i ödets vind\" - så vackert skrivet! 2007-06-28

Lilla My* Dystert i enkelheten...om inte du finns här vid min sida så blåser jag bort...hmmm...till någon annan kanske då då...;) Fint invirkat om det smärtsamma** 2007-06-27

aol om det vore jag jag ber dig stanna 2007-06-27

Madjori Här var det tungt att vandra. Tänkvärda ord! 2007-06-27

devilsangel Lidandet är tydligt i denna! Kom till mig annars dör jag... Sorgligt och smärtsamt men vackert ändå... Kramar om 2007-06-27

Antropofagen Sorg, sorg. Tiden. Slutklämmen berättar hur det ter sig och ger sig. Utan förlåtelsen. 2007-06-27

Patrick K Sorglig men väldigt bra! 2007-06-27

ej medlem längre nej nej...inte så sorgset Bodil!! Men det är väldigt vackert skrivet! 2007-06-27