Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
.. det ebbar alltid ut, före floden


Tid Vatten

 

Havszigenarna runt Andamanerna
visste att något var fel
när havet plötsligt inte fanns
då sökte de sig snabbt
till högsta punkt och säkerhet

För hav som inte finns

finns någonstans

och samlar sig för anlopp

och våldsam återkomst

Jag som sitter här mitt i din tystnad
saknar dig som strand saknar hav
hela ditt flöde saknas
och jag söker mig till tryggare plats
där jag inväntar din återkomst

älskade tsunami
du som fördärvar
min kust
eroderar min hamn

skölj högt
men spara mig
från att sugas ut
utan återvändo

 

 




Fri vers av Björn Donobauer
Läst 595 gånger
Publicerad 2007-06-28 07:57



Bookmark and Share


  Agnes
Björn, Björn, Björn..... du skriver sannerligen de mest förunderliga metaforer. Och du gör det med sådan finess och galans att vartenda naturfenomen skulle kunna få betecknas i feminin form, om jag finge bestämma. Bara du fortsatte skriva om dem....
Dessutom är det modigt av dig, tycker jag, att använda ett naturfenomen som ligger många svenskar (och givetvis andra också) nära i minnet - ett inte helt enkelt minne. Så för den som inte drabbades direkt eller indirekt av tsunamin den där förödande juldagen 2005 kan den här texten te sig rätt lustig och livsbejakande. Medan andra kan tolka texten som om kvinnan vore ditt tragiska öde.
Intressant tolkningsfrihet.
2007-06-29

  stella
Gud så vackert!
2007-06-28
  > Nästa text
< Föregående

Björn Donobauer
Björn Donobauer