Så har jag med envishet värjt mig
Med envishet vägrat förstå
Och avvisat tankar som snärjt mig
Blott nekat och sett i det blå

Jag fortsatt att sjunga de sånger
som bundit oss två till en själ
Och frågar mig hur många gånger
vi sjungit dem, illa och väl

Jag fortsatt att spela musiken
Folklåtar med förstämd fiol
betvingar durspelsmekaniken
fast ensam, i molltonstriol

Jag vet att en vers inte bringar dig åter
Och inom mig gråter jag, gråter och gråter