I hissen träffar jag en kvinna från sjunde våningen. Hon har sin rödvita träningsoverall på sig igen. Och spritlukten busvisslar åter i hennes andedräkt. Greppet som hon borde ha om sig själv är svullet och kryster tvättkorgshandtag. För att späda ut sin misstanke om min anklagelse börjar kvinnan att prata. Jaha, då får man se vad som inte fungerar i tvättstugan den här gången, säger hon. Själv brukar jag alltid ta med en verktygslåda när jag ska tvätta, säger jag. Kvinnan nickar igång ett sprucket skratt och tackar för tipset. Trampar villrådigt med fötterna. Så stannar hissen på bottenvåningen och jag öppnar dörren. Innan jag går påpekar jag att den nya hårfärgen är klädsam. Kvinnans blick reser sig då upp, men undviker alltjämt både mig och spegeln.