Allt stort är bra men måste bli större. Så resoneras det, med ängsliga munslickningar av falsk åtrå som avbrott. Och alla nödiga, växtvärkande storheter jäser in i varandra, blindkavlas vidare åt alla håll samtidigt. Sväljer och kväver det karismatiskt lilla, det sparsmakat unika. Ovanpå den stumt uniforma massan staplas ihåliga klotsar med nya rekord som mål. Uttalad fruktan för kommande kastvindar avfärdas som bakåtsträvande skräckpropaganda. Eftertankar sätts i exil.