jag kommer nog aldrig förstå
Jag försöker minnas dagen
den allra första dagen
då mitt ansikte speglades i dina livfulla ögon
Jag minns det som igår
Jag känner fortfarande dina utforskande blickar
när du trodde att jag inte såg
jag kände din glöd när du log mot mig i smyg
Jag kämpar med tystnaden du ger mig
tusen orkaner av alla de känslor
mina tårar har bränts av svartvit vrede
för en söndertrampad stolthet
Jag kan fortfarande höra din röst tala till mig
när du trodde att jag sov
du viskade sött i mitt öra
Jag kämpar mot mitt alter ego
mot min mur som än en gång reser sig högt
den vill röra vid molnen på himlen
för att jag vågade älska dig
Du min slocknande sol
med dina underbara ord
du älskade så intensivt
men med din ångest flykt
du svek mer än någon annan
Jag känner fortfarande dina händer smeka min hud
när du trodde jag frös
när du ville vara mig så nära
strand och hav
måne och sol
himmel och helvete
som du och jag