Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

jag kommer nog aldrig förstå

Jag försöker minnas dagen
den allra första dagen
då mitt ansikte speglades i dina livfulla ögon

Jag minns det som igår

Jag känner fortfarande dina utforskande blickar
när du trodde att jag inte såg
jag kände din glöd när du log mot mig i smyg

Jag kämpar med tystnaden du ger mig
tusen orkaner av alla de känslor
mina tårar har bränts av svartvit vrede
för en söndertrampad stolthet

Jag kan fortfarande höra din röst tala till mig
när du trodde att jag sov
du viskade sött i mitt öra

Jag kämpar mot mitt alter ego
mot min mur som än en gång reser sig högt
den vill röra vid molnen på himlen
för att jag vågade älska dig

Du min slocknande sol
med dina underbara ord
du älskade så intensivt
men med din ångest flykt
du svek mer än någon annan

Jag känner fortfarande dina händer smeka min hud
när du trodde jag frös
när du ville vara mig så nära

strand och hav
måne och sol
himmel och helvete

som du och jag







Fri vers av LadyFool
Läst 250 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-07-03 06:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

LadyFool