Ibland finns det varulvar under min tunga som vill ut och obducera verkligheten och smaka på oaserna tillsammans med de fattiga energisystrarna med diamantlockar.

Det händer också att det vilar stjärnströssel under mina naglar i hopp om att de en dag ska få se mörkrädda mästerverk som kysser vandringspokaler och låtsas att pärlorna inte är sjösjuka.

Och en gång befann det sig gåtfullt trolleri i mina bröst som en myskatastrof kom och stal från mig för att hälla över en bortglömd dunge tre meter från prinsens parfymfabrik.

Och för bara tre eller åtta nätter sedan när det var fullmåne fanns det små neonskyltar i mina ögon och de lös så starkt så att tvillingarna på plommonkullen vaknade förevigt och jag fick släcka deras brinnande skrik med vatten från en vas där en olycklig nejlika en gång sovit.

Det gör ont och fantisera såhär när resultatet flyger iväg med respekten och när allt slutar betyda något, på riktigt.