liten och ensam i ett mörker så stort
det kväver dej, dödar dej, ger ingen nåd.
du drunknar i sorgerna, vill bara bort
du sträcker dej, kämpar, men vet ingen råd.

en skadskjuten fågel, så ensam och svag
du kan inte resa dej, ligger där, sårad.
du gråter och snubblar, vill hitta ditt jag,
men jag kan inte hjälpa, din väg är för skårad.

du skär dej och gråter, förbannar ditt liv,
vill bara dö, och till sist rämmnar grunden,
du tar ett djupt andetag och ränner din kniv,
i hjärtat som gjort att du till livet var bunden.

jag ser dig så komma, så sakta till ro,
och tårarna rinner, vill ha dig tillbaka
att du lycklig blev åter, är vad jag vill tro,
trots det vet jag att ditt liv kunde ingen försaka.