två långa veckor
det kändes som tusentals år.

en sten på mitt hjärta
och lukten av nytvättat hår

jag trodde att
jag hade glömt
att allt det jag känt
bara var drömt

men när du var
borta sprang jag
i ändlösa cirklar
var natt och var dag

när du så sen
sov i mitt hus
var jag bedövad
av glädjens rus

och visst är det märkligt
förundeligt, ja.

hur känslorna består
nej, hur känslor aldrig dör.