Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

när berget smulades och gick för långt

 

 

det är någonting skört
som jag har för vana
att pulvrisera

det är någonting fint
som jag har för vana
att irritera

jag ville skydda dig
från det som sårat dig
men det slutade med
att jag förstörde något
som redan var bra

kan jag se på dig?
kan jag röra dig?
kan jag andas ikapp med dig om natten?

eller är det slut med det
har jag korsat en gräns
som aldrig borde ha korsats?

jag skulle föreställa
din fasta klippa
men allt som hände var
att du halkade i gruset

det är någonting skört
som jag har för vana
att pulvrisera

det är någonting fint
som jag har för vana
att skada mera




Fri vers av Tiili
Läst 311 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-06-30 16:09



Bookmark and Share


  Selintra
Mycket bra skrivet, väldigt verklig dikt som jag nog inte är ensam om att känna igen mig i. Gillar speciellt "kan jag andas ikapp med dig om natten?"

:)
2008-06-30
  > Nästa text
< Föregående

Tiili
Tiili