När jag vaknade

så tvingade jag mig att somna in igen

men då hade liksom drömmen tappat bort oss

" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När jag vaknade

så tvingade jag mig att somna in igen

men då hade liksom drömmen tappat bort oss




Jag tror att vi visste innerst inne att det bara var en orealistisk dröm vi befann oss i, och att en

 

Drömde åter

och vackrast i drömmen var du

och jag

jag var vacker

i din famn


Önskar du hade känt med mig på riktigt

vi var så glada och trygga

så fruktansvärt tacksamma

för den tiden vi hade tillsammans

en lycka som bara finns i drömmarna

och på bioduken 

 

Vi var tillsammans allihop

vi var Ett

ett kärleksfullt kollektiv

ute vid sommarstugan

Du älskade mig mer än någonsin

vi gav varandra vårt yttersta av vår kärlek

 

det var vackert

så jävla vackert

 

Du blev arg när jag pratade om din far

riktigt irriterad

jag blev sårad

men då tog du min hand

och bad om förlåtelse

och sa att såna här bagateller aldrig

skulle få skilja oss åt

 Jag svarade inte

och du tog det som ett farväl

började gråta

men då log jag och kysste din kind

och höll om dig hårt hårt

och du böjade gråta av glädje

 

Vi var där, allihop

alla älskade mig

och jag älskade alla

vi älskade

 

varför fick jag inte stanna kvar?

varför skulle jag vakna?

 

kan du svara mig...

varför fick jag inte stanna kvar hos er?

varför försvann du från mig

när det var som bäst?




Övriga genrer av Bissen
Läst 245 gånger
Publicerad 2008-06-30 16:01



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Bissen
Bissen