jag gick till doktorn
och sa att jag var sjuk
berättade om djuren
som kryper under min hud
om hur jag har försökt
att skära upp mitt skinn
så att jag kan ta bort dem

berättade om rösterna
som ekar dygnet om
inuti mitt huvud
om hur jag dunkar
huvudet - mot en vägg
och sliter mig själv i håret
i desperata försök
att skrämma iväg väsarna

jag gick till doktorn
och sa att jag var sjuk
berättade om djuren
(som kryper under min hud)
och om rösterna
(som ekar dygnet om)
han mötte inte ens min blick
bara gav mig ett recept
och berättade i bister ton
att det finns inga djur
- under min hud
och att mitt huvud
borde veta bättre
- veta att jag inbillar mig

jag tittade med tom blick
rakt in i hans blinda ögon
och sa till hans döva öron
”ser du inte mina ärr?”
(drog upp min tröjärm)
”tror du att jag skulle göra så
mot mig själv om det inte
hade krupit någonting
under min hud på riktigt?”