Jag också ville väl
liksom andra
att mitt val var mitt
Men en fysisk kropp är underordnad naturlagar
och jag känner det på sikt, att
illusionen närvarar medan jag fattar beslutet
att författa min dikt
men jag börjar tro att det sker ofritt
Smärtar det då att acceptera dina dagar?
Ser du vad jag ser?
För var i existensen
finns det utrymme för en verklighet som huserar mer?

Så håll då med,
att hjärnans neuroner är del av en fysisk verklighet
och hjärtat har turen
att slå i lyrik för en romantisk besynnerlighet
men elektriska impulser känner vare sig religion eller tradition
även om de medvetandegör idéer om vapen och ammunition
eller en ungdoms uttalade eller outtalade och välrotade
men kasuala läkarambition

Min kemikropp skapar en verklig illusion
av brott mot en fysikalisk verklighet
och mekaniska lagar med föreställningen av ett val
som inte vill skingra den förvirring
som förgrenas i något av en kuriositet

Det centra i hjärnan som heter ACC
är domaren i maktkampen mellan vilja A och vilja B
Ett biologiskt fenomen styrt av impulser vi kan mäta
eller erkänna som något gudomligt om vi vill låta vår sinnen fräta
eller om partiklarna tillåter - tillbe

Med lite generöst och karismatiskt språkbruk
kan vi åskådliggöra människan som fenomen,
då hon är ofri och bunden av lagar
Som intelligebel varelse finns hon i ett rike av ändamålets sken
med grön eller gul frukt och utan räknade dagar
Ändock förblir hon ett ljus utan nyck,
även om hennes noumenala karaktär
är mer prominent när neuronerna skapar en ocean av förstådda intryck

Jag sätter idén om den totala illusionen
i ett förstått men föresällt sammanhang
och vill förstå min roll
och hur det kommer sig att skeva filosofiska formuleringar
har ett skönt degenererat klang
när de artikuleras i min kunskapsboll

Nu är det du som väljer
att fortsätta eller sluta läsa - tror du
Jag själv kan fortsätta skriva min dikt
eller stirra på känslan av mina ord - som ger vika för
den icke-existerande viljan
och dör nu