En gång kom någon och
dräpte den självsäkerhet
jag hade, alla tidningsutklippen
slets ner från kylskåpet och
jag strävade mest efter att
ha sönder alla hemskhetsminnen.
Den där någon kom och la massiva
tyngder över mina ögon och
jag slutade lita på allt levande.
Jag litar inte på någon igen.

Jag lyckades ha sönder
lite och sen kom du och
kysste mig överallt, även
över de små ärren jag fick
när en barnrädd hund
attackerade mig när jag
precis lärt mig gå.

Fast det är svårt att få ett
sönderhackat hjärta helt,
det kanske rent av är omöjligt.
Och inte ens du är expert på
sånt där, kärleken min.
Svik mig inte mer är du söt.

Vi kan ju bara älska varandra.