Vid gryningens portar
Finns ett frireligiöst hem


Där de tysta kalla barnen
Ligger på knä
Och gassar sig i solen
Som lata katter


En oändlig kör
Av iskall rättvisa
Mildrar deras inbundna kval


Jag ser en framkomlig väg
Plogas fram i snön
Utanför det beskuggade klostret


De har strippat sitt mörker
De har kisat in i kalk


Munnen har lämnat dagg
På ditt skinn


Pupillen kryper inåt
För att sova