Det är hjärnan som har satt en klump i mitt bröst.
Det är hjärnan som får mig att kvävas av klumpen.

Hjärnan får mig att må dåligt och den låter mig fortsätta sörja över det förlorade.

Det är hjärnan som fäller tårarna, inte jag, inte mitt hjärta.

Det är hjärnan som formar alla hemska drömmar som får mig att må dåligt när jag vaknar.

Hjärnan håller kvar det onda i tankarna och låter mig uppleva samma sak om och om igen i mitt eget huvud.

Det är hjärnan som gör att jag mår illa när jag tänker på vad som har hänt.
Hjärnan vill att jag ska spy ut min själ.

Jag har ingen själ,
han var min själ,
och han är förlorad, borta.

Dumma, dumma, värdelösa hjärna,
Låt mig slippa
tänka,
och upprepa det som hänt.

Det är hjärnan som har tagit min sömn och min glädje.

Hjärnan vill inte att jag ska äta, den vill att jag ska dö av en tumör.

En tumör i hjärnan.