Där bodde kronotorpare på skogen förr
kolvedshuggare och dagsverkare med stora barnaskaror
En vanlig torparunge var hon
Gerda 
gick i skolan läste fram för prästen
lite tyst och skygg utav sig

hon var blyg
När det kom främmande till torpet sa de andra:
"spring och göm dig Gerda - skynda dig det kommer folk !" 
med åren blev det till en vana
Flickan blev ett Väsen ingen sett  - den folkskygga - en myt
och bygdens pojkar smög vid gärdsgårn
för att se en skymt och skratta rått åt kjolens flaxade när hon sprang undan
en gestalt som bara anades i flykten och en återhållen andning bakom kammardörrn
Det kom heller ingen friare till Gerda - hon blev hemmadotter 
hushållade åt bror och skötte gamla mor på slutet
"en arbetsmänniska" sa brodern aktingsfullt
- och åren gick och livet

Det blev andra tider
kronotorpen såldes av till fritidsboende
som älskade idyllen långt från bygd och grannar
bror och syster fick en lägenhet på samhället
flyttlasset gick en dag om hösten
men Gerda åkte inte med
hon tog vägen genom skogen när det blivit mörkt 

levde sedan några år
sitt undanskymda liv i lägenheten
och dog som alla andra
- ensam