världen var stor
jag liten
den sommarens enda fjäril
nuddade vid min kind
min blick följde efter den
upp i himlen
bort mot någonstans

pappas starka hand höll om min
varm och trygg
jag fick spring i benen
skutt och hopp överallt
ville så gärna nå den där fjärilen
citrongul och vacker
fri över sommarens gröna gräs

jag hörde ingenting den sekunden
såg bara hans mun forma orden jag aldrig ska glömma
mest för att de levererades i följeslag av en knuten näve

Förbannade ungjävel, kan du aldrig gå ordentligt!!?