Som en van skådespelare av högtsa klass går han fram till den stora stenen med stora steg och hoppar upp på den i en smidig rörelse. Som på en scen står han framför flera tusen männsikor som lyser av förväntan. Han drar på munnen, gör en gest med handen. De hörs glada skratt, sång och hojtande. Och plötsligt stämmer en gitarr upp i en enslig melodislinga. Folkhopen jublar och vänder sina ansikten mot den stora svarta scenen. Men nej, ingen ser mannen som står på den stora stenen på andra sidan folkhavet och bittert försöker se något över folkvimmlet. Det är konstigt, ensamheten känns som störst när det finns männsikor omkring en tänker han.