Vi lämnande en byggnad som stod i sorgelågor bakom oss. Vi kände vinden svepa över våra kroppar som en skuldkänsla. Vi sprang mot Åhléns City. Tog alla rulltrappor med glädje upp mot cafeét högst upp. Jag hivade upp skrynkliga papperspengar ur plånboken för att betala min och väninnans latte. Vi satte oss ute på balkongen högt ovanför stadens susande bilar, även om det var oktober och egentligen för kallt. Han satt mittemot mig med händerna för halva ansiktet för att kväva skrattet. De blå ögonen lyste neonblått bland de täta svarta ögonfransarna och den tjocka linjen av kajal som var lite utsuddad. Min väninna skrattade hest och rörde om med den långa skeden i latten. Vi fyra skrattade åt den oskyldigt orörda latten. Vi skrattade åt lyckan som var då. Nu är den borta som sorgen i byggnaden.