Diderik Buxtehude,
mästerorganist,
din ande lever
fast din kropp varit död
trenne hundra år.

Sitter vid min orgel
med alla tusen pipor
och övar dina orgelverk,
som bland annat återfinnes
i fem band från Bärenreiter.
Vill, till din ära,
- om så blott för mig själv
och min älskade -
spela igenom alla de orgelverk,
som givits oss
som gåva.

Är, i jämförelse med dig
en liten prick på stjärnhimlen,
du som nästan var Bachs jämlike,
och som hänförde Sebastian
så att han vallfärdade alla mil
till din \"Abendmusik\" i Lybeck
och glömde bort sin tjänst.

Straffet för att fängslas av dig
var att han fängslades vid hemkomsten.
Bach sattes i cell,
där han, enligt legenden,
sägs ha skrivit sin \"lilla orgelbok\",
en skatt, som aldrig kan värdeförminskas,
en aldrig sinande brunn
av friskaste vatten.

Käre Buxtehude:
ditt geni firas i år
över, snart sagt, hela världen.
Dina kantater, din kammarmusik,
dina orgelverk,
spelas av berömda interpreter
på de bästa instrument
för hänförda lyssnare.

Låt också mig få ge dig min hyllning
fastän det instrument jag trakterar
inte tillhör
världens bästa.
Dina preludier, canzonetter, canzonor,
dina koralfantasier och förspel
må ljuda även på min orgel
och i mina, kanske ibland valhänta,
försök att komma din musik
inpå livet.

Liksom Roskilde-festivalen alltid lockar
en hänförd lyssnarskara,
som trotsar väder, sömn och mat
för att söka komma
musikens hjärta och själ
inpå livet
må även alla vänner av din konst,
käre Diderik Buxtehude,
(de kan räknas i miljoner,
(fastän vi inte hittar så många i vår by)
få fröjda sig i själen
över vad du hann att ge oss
innan du sade världen
farväl.

Ingvar

I

bland de