jag var en gång den orädda lejonet!
trygg, säker och lugn
nu är jag den sårade fågeln
liten, orolig och vettskrämd
rädd att rädslan ska bli stor
rädd att inte bli av med tårarna
ensam om nätterna
och inte kunna lita på ljuset
men än sen då!
rädslan har klät mig naken
och tvingat bort alla maskar
den har tvingat mig att titta djupt inom mig
och på djupet
den bottenlösa djupet
ja,där fanns jag